Jag sjunger om jämlikhet:
där alla bommar och åtskillnader
man och man emellan försvunnit,
där hinduer, muslimer, buddhister och kristna
blandats med varandra.

Jag sjunger om jämlikhet.
Vad är du? en parser, en jain, en jude ?
Eller en santal, vhil elller garo ?
en lärunge till Konfucious eller Charval, atesiten ?
Forsätt, säg mera.
Dock, vänner, ni må varavad helst ni behagar,
vilka böckar och manuscript ni än må bära
inom er eller på er rygg eller era skuldror-
det må vara koranen purana-eller vedaskripterna, vedanta,
bibeln, tripitaka, zendavesta, granthsahib-
och helst ni än må läsa av dessa,
dock varför detta fåfänge arbete,
detta drivande en borr in i er hjärna ?
Varför denna köpslagan som i en affär ?
Doftande blommor blomstrar vid vägen !

Inom er finns alla böcker, alla tiders visdom,
och ni behöver endast öppna er själ helt
för att finna där alla skrifter.
I er finns alla religioner, alla profeter genom tiderna.
Ert hjärta är det universella templet för
mänsklighetens alla gudar.

Vad får dig, människa med religion,
att söka gud i avhandlingars döda ben ?
Han ler i ditt odödliga hjärtas tysta avskildhet.

Jag ljuger inte, min vän - det är här
som alla kungakronor kastar sig till marken.
Det är hjärtat som är Jagannaths heliga tron,
det är Banaras, Mathura, Brindaban, Buddah Gaya,
Jerusalem, Medina och Kaabas kupola.

Hjärtat är moske´n, templet och kyrkan,
det är här som Jesus och Moses fann sanningen.
Hjärtat är slagfältet
där Krishna besjöng den stora Gita
det är marken där de vise männen från Österlandet
blev vän med Gud.

Detta hjärta är grottan för meditation
där Buddah hörde ropet om mänsklighetens djupa nöd
och avstod från sin tron.

I denna avskildhet hörde Arabiens älsklingsson den
stora kallelsen,
det är här som han sjöng den gudomliga sång som koranen är.
Jag har inte hört fel,
vän - det finns ej ett tempel eller Kaaba som är större
än människans hjärta.